|
|
Statistik och sånt
om labradorer |
Eftersom
hela 30-årsjubileumssidan är baserad på klubben och dess
tvåbenta innevånare, så är det på sin plats att ha en liten statistiksida med hundarna. Man får en liten inblick i den
nystartade rasklubbens arbets- situation då man ser den massiva
expansionen av antalet labradorer vid tiden för klubbens bildande.
Självklart glömmer vi då heller inte att rasdata var en utopi,
att Internet och webbens obegränsade möjlighet att ta emot och
förmedla information var en dröm som ännu ingen drömt. Vi kan
bara konstatera att arbetet för klubbfunktionärerna var på en
helt annan nivå än idag. Och dom gjorde ett fantastiskt
arbete!
|
|
|
|
|
Antal
registrerade labradorer 1976 - 2006
Labradoren
har under många år legat i den översta toppen av alla raser
när det gäller antal registrerade valpar per år. Men även om
vi idag slåss med golden om att vara schäfern värdig en match
om den absoluta toppnoteringen, så kan vi i tabellen nedan se
att vi inte kommer i närheten av den explosion som var mellan
åren 1977-1981. Det var ju under denna tid som klubben växte
fram och etablerade sig. Med facit i hand kan vi förstå att
det var exakt i rätt tid att bilda en rasklubb som skulle ta
hand om, på ett förträffligt sätt, de rasrelaterade
sjukdomar och defekter som brakade loss i kölvattnet av en
kraftigt expanderande säljmarknad. Ingen ras mår bra av att
bli alltför populär då oseriösa uppfödare, som söker
lättförtjänta pengar, får goda
tider.
Siffran för 2006 är baserad på antalet t o m oktober 2006.
Vill du se exakta siffror så klicka här >>>
|
|
Ett stort tack till Susanne Rehlin,
SKKs registreringsavdelning och Thomas Wink, SKKs dataavdelning, som efter
idogt arbete fått fram registreringssiffrorna för 30 år.
|
|
|
Startande labradorer under 30 år (1976 -
2005)
|
Labbar på utställning och jaktprov
(Observera att det är antal hundar/individer och inte
antal starter)
|
Tabellen nedan talar sitt eget tydliga
språk och behöver egentligen inte kommenteras. Antalet
jaktprövade hundar är sakta stigande från periodens början för
att 1994 nå sin kulmen. Därefter sjunker nivån för att år 2000
återigen öka. 2002 kom en ny regelperiod och alla hundar skulle
föras lösa på prov - möjligen kan det vara förklaringen till
den lilla nedgången det året.
Under samma period har utställningsdeltagande labbar visat
sin största deltagarfrekvens i början av perioden för att sedan
ha en ganska konstant kurva med mindre rörelser upp och
ner.
2003 ökade deltagandet igen och ligger kvar på samma nivå under
kommande år. 2003 fick vi parenteschampionaten och det kan
möjligen vara en
bidragande orsak till ökningen av utställningsintresset.
Noterbart är att
under mitten av 90-talet är skillnaden inte lika stor mellan
startande labbar på prov och utställning. 1994 uppvisar den
högsta nivån under perioden på antal provdeltagare och är ungefär
2/3delar av antalet hundar på utställning. Därefter sjunker
antalet hundar på både prov och utställningar men förhållandet
mellan aktiviteterna håller sig på ungefär samma nivå fram till
2002 då utställningarna
åter drar ifrån.
Vi
får inte glömma,
när vi drar slutsatser från sådan här statistik, att det
är mycket få hundar det rör sig om.
"Högkonjukturen" vid 1994 uppvisar drygt 800
labradorer på prov. En svindlande låg siffra i en så
numerärt stor jakthundsras och det räcker ju att ett
tjugotal nya startar på prov - eller faller ifrån - för
att det ska synas i statistiken. I praktiken handlar det
kanske om hur många kullar ur de s k jaktlinjerna som föds
ett visst år och sedan kommer till start.
Viktigt
påpekande
är att före 1990 registrerades inte nollorna på proven
och då finns inte heller de labbar med som startat med
sådant resultat.
Så staplarna för jaktprov före 1990 skulle varit något
högre om alla noll-hundar varit med. Tänk på det. |
|
|
Tack till Jörgen
Norrblom som alltid engagerar sig och skickat mig alla datafiler.
Källa
SSRKs Rasdata.
|
|
|
Labbar på viltspårsprov,
lydnadsprov och bruksprov
(Observera att det är antal hundar/individer och inte
antal starter)
|
Att aktivera sin hund på
lydnadsprov var betydligt mer vanligt förekommande i början av
80-talet än idag. Ett bottenläge fanns vid millenniumskiftet för
att sedan åter öka men det är långt kvar till den nivå som
fanns tjugo år tidigare.
Samma sak med bruksproven - högt deltagarantal i början av
80-talet och med ett riktigt bottenskrap runt år 2000. Även här
tenderar kurvan att gå uppåt igen.
Startande labradorer på viltspårsproven ökade markant 1998 då vi fick championat inom området.
Efter 2002 då de rörliga proven "släpptes
lösa" året om visar kurvan på en nästan spikrak uppåtgång för att
under 2005 plana ut igen. Spännande att följa utvecklingen när nya regler
för championatet träder i kraft 2007.
Före 1990 registrerade SKK inte nollorna på proven och har
någon labbe inte lyckats få pris vid senare tillfälle samma år
så finns de inte med nedan.
|
|
Källa
SSRKs Rasdata.
|
|
|
Hur många
labradorer har deltagit totalt?
|
Ingen kommentar till nedan
tabell mer än att jaktproven samlar fler labradorer än lydnad och
bruks tillsammans. Och det är naturligtvis positivt för en
jakthundsras som har jaktproven
som sitt egentliga bruksområde. Samtidigt visar det på att vi har
en allroundras som kan användas till många olika arbetsområden.
Observera att före 1990 registrerades inte nollorna och de
labbar som enbart fått sådana inte ingår i statistiken.
För att se exakta siffror -
klicka här >>>
|
|
Källa
SSRKs Rasdata.
|
|
|
Antal starter på prov och
utställningar
|
Nedan tabell visar alla starter
som gjorts av rasen under perioden. Siffran inom parentesen är hur
många gånger varje hund i snitt startat. Och kategorin som ägnar
sig åt viltspårsprov är ganska "otrogen" sin verksamhet
vilket naturligtvis har sin förklaring - här behöver man inte
vandra genom massa olika klasser för att nå sitt slutmål. Och
ofta är kanske målet ett Viltspårschampionat, vilket man kan nå
på några få starter.
Mest kämpande är ekipagen
som sysslar med lydnadsprov - får man sitt förstapris vill man
kanske ha Lydnadsdiplom i olika klasser för att sedan sträva efter
championatet.
Viktigt
påpekande
är att före 1990 registrerades inte nollorna på proven.
Så den totala startsiffran för samtliga prov skulle varit
något högre om alla nollor före 1990 varit med. Tänk på det. |
För
att se exakta siffror - klicka här >>> |
|
|
|
Källa
SSRKs Rasdata.
|
|
Lite annat... under en
10-årsperiod.
Mellan 1996 - 2005 återfinns
labradorer på nedan aktiviteter. Ang agility visas fr o m 1999
endast de labbar som hamnat i högsta klassen och med ett visst
minipoäng. Tabellen för agility blir därför direkt missvisande i
jämförelse med övriga två områden. Men får ändå stå kvar
eftersom det är dessa siffror som är de registrerade.
|
|
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 |
2002 |
2003 |
2004 |
2005 |
MH |
0
|
30 |
41 |
51 |
57 |
62 |
192 |
197 |
215 |
252 |
Tjänste |
31 |
29 |
9 |
17 |
14 |
12 |
12 |
20 |
16 |
7 |
Agility |
5 |
12 |
6 |
1 |
1 |
1 |
0 |
0 |
1 |
2 |
|
|
|
Höftledsröntgade labradorer
Nedan redovisas procentsatsen defekta höfter på officiellt
röntgade labradorer från 1985 och framåt. Tyvärr röntgas långt
ifrån alla hundar (2005 cirka 1800 st) men tillräckligt många
för att man kan dra slutsatser. Då vi idag ganska sällan ser avel
på HD-belastade avelsdjur får vi
kanske acceptera en kurva som håller sig inom 15-20%
höftledsdysplaster per år. Vi vet att både kost och motion kan
påverka framkallande av HD och det går inte att skilja dessa från
den ärftliga aspekten.
År 2001 är kurvan mycket hög och procentenheten ligger på
drygt 27%. En förklaring till detta kan vara att ett nytt
avläsningssystem införts. Det blev nytt även för
veterinärerna - hur hunden ska ligga på röntgenbordet visavi hur
mycket som ska synas på röntgenplåten samt egenskaperna hos de
olika fabrikaten av sederingsmedel (hundarna får
en dos med avslappningsmedel innan själva röntgen) och andra
faktorer kan ha påverkat att siffran blev hög. 2005 är nivån nere
på 15% vilket får anses som en ganska hyfsad nivå för vår ras.
Ambitionen är naturligtvis att få ner siffran ytterligare.
Läs angivna procentsiffror per år här >>>
|
|
Källa
SSRKs Rasdata.
|
|
|
Armbågsledröntgade labradorer
Att labradorrasen har problem med sina armbågar, uppdagades på
allvar i början av 80-talet. De första uppgifterna från SKK
härrör från 1985 och 1986 då 5 respektive 3
röntgade labradorer finns registrerade. 1990 införde SKK central
registrering av armbågar och tog då med de fåtal som lämnat in
plåtarna på frivillig väg före detta år.
Det skulle ta många år innan hundägarna anammade att
röntgenundersökning borde ske även av armbågsleder och först 1992
införde LRK krav på fria armbågar för avelsrådgivning. Idag röntgas armbågarna rutinmässigt när ändå höfterna ska röntgas. Det
blir ett paketpris helt enkelt.
När vi tittar på statistiken nedan ser
vi att det var 26% AD år 1987. Då ska vi komma ihåg att det var endast
85 hundar som röntgades, varav 22 hade AD. 1990 röntgade drygt
800 labradorer sina armbågsleder och år 1995 har antalet kommit
ikapp nivån för antalet höftledsröntgade, cirka 1300.
Det finns ett stort mörkertal de första åren och i någon
viss mån fortfarande. Många hamnade utanför statistiken där enda
anledning till röntgen var att fastställa varför hunden haltade.
En del hundar avlivades pga sin defekt och andra blev opererade -
man ville inte satsa ytterligare pengar bara för att få hundens
resultat registrerade. Man får anta att många av de riktigt
grava fallen aldrig kommer in i statistiken ens idag eftersom
röntgen pga klinisk symtom ofta genomförs långt innan hunden uppnått
ettårsåldern då registrering av resultatet sker hos SKK.
Precis som vid HD så kan
även AD vara förvärvat genom skada, felaktig motion eller kost.
Man tror att fetma samt snabb tillväxt under valp/unghundsstadiet
är en bidragande orsak men att dispositionen att utveckla AD även är ärftligt betingat torde inte råda något tvivel om.
Läs angivna procentsiffror per år här >>>
|
|
Källa
SSRKs Rasdata.
|
|
|
Genom tiderna
mest använda hanhundar
Reflektioner man kan göra
när det gäller nedan angivna hanar är flera. De flesta var
verksamma under 70-80-talet och vi lärde oss på ett smärtsamt
sätt genom PRA-smällen
1981, att inte överanvända enstaka individer, s k
matadoravel. Av de tio hanhundarna är sju importerade från
England. Ganska självklart då rasen var under stark utveckling i
Sverige och nytt blod måste komma in från rasens hemland. Men då
man studerar stamtavlorna bakom hundarna ser man att vissa är
ganska närbesläktade och då infinner sig kanske en liten
fundering om det ansågs försvarbart att låta delvis samma linjer
mångfaldiga sig på detta sätt?
|
Hanhund |
Föd.år |
Kullar |
Valpar |
Kamrats
Buse |
1969 |
227 |
789 |
Brentchase
Black Admiral |
1976 |
133 |
787 |
Powhatan
Sentry |
1968 |
125 |
425 |
Drumbroneth
Black Minstrel PRA |
1973 |
120 |
808 |
Sandylands
Wiseman |
1967 |
112 |
272
|
Rodarbal
Marko |
1978 |
105 |
643 |
Stifinnerens
Bandy |
1984 |
94 |
559 |
Baronor
Phoenix |
1973 |
91 |
487 |
Ballyduff
Maroon |
1973 |
85 |
382 |
Ballyduff
Fergus |
1976 |
83 |
496 |
|
Källa:
SSRKs Rasdata.
|
|
|
Genom tiderna
mest utnyttjade tikar
Först
hade jag inte alls tänkt att det skulle kunna vara intressant att
redovisa hur många valpar tikar får. Det kunde väl inte vara
så många kullar? Men jag kollade och blev rent förfärad över
vad jag såg och därför presenterar jag nedan tabell.
Efter kontroll med SKKs Ulla-Britt Karlmann, visade det sig att
först år 2001 fastställdes i SKKs grundregler att en tik inte ska
få ha fler än fem kullar. Före det var det bara
rekommendationer som gällde.
Vi måste skänka dessa tikar en stor portion sympati
samtidigt som vi fördömer deras ägares handling. Det är historia nu och
idag går det inte att göra så här om man vill hålla sig kvar
inom SKK-organisationen. Flera av nedan tikar ägdes av s k
hundhandlare som florerade starkt på 70-talet och en bit in på
nästa decennium. Deras enda syfte med uppfödning var att
producera så många valpar som möjligt och tjäna pengar. Ofta
hade dessa personer många raser.
Många hundhandlare "dog ut" på 80-talet då
kraven på avelsdjuren skärptes med bl a obligatorisk
ögonlysning. Men tyvärr valde en hel del att fortsätta sin
verksamhet men då utanför SKK och därmed försvann möjligheten
till registrering hos SKK. Något som var snabbt avhjälpt
genom att man då skapade egna register och stamtavlor. Än idag
finns stor anledning att varna valpköpare för hemmagjorda
registreringsbevis.
|
Tik |
Föd.år |
Kullar |
Valpar
|
Valpar/kull |
Amorina |
1978 |
11 |
72 |
6.5 |
Melpo |
1973 |
11 |
47 |
4.2 |
Kattja |
1972 |
11 |
37 |
3.3 |
Vagants
Black Molly |
1970 |
10 |
56 |
5.6 |
Garpabackens
Randi |
1971 |
10 |
49 |
4.9 |
Zita |
1971 |
10 |
39 |
3.9 |
|
|
|
Källa:
SSRKs Rasdata
|
Klicka
in dig på Kattja ovan och studera hennes två sista
"kullar". Fundera en stund på fenomenet
och lämna gärna din förklaring i Gästboken. Att SKK på
denna tid inte var helt observant kan vi ju vara överens om
så länge. |
|
Nedanstående
tik har fått det otroliga antalet av 61 valpar i fem
kullar. Tanken känns svindlande att
man får över 12 valpar i snitt per kull. Fördelningen per kull blev 10, 12, 14, 12 och 13 valpar.
Stackars lilla tösen! Men hon fick i alla fall två års
vila efter kullen med 14 valpar och det finns inget att
säga om tätheten mellan övriga kullar. Kanske uppfödaren
var lika förskräckt över fenomenet som vi nu blir? |
|
Tik |
Föd.år |
Kullar |
Valpar |
Valpar/kull |
Ira |
1980 |
5 |
61 |
12,2 |
|
|
|
Sidan
är skapad för att ses i en skärmupplösning på minst 1024 x
768
samt med Internet Explorer. |
|
Produktion
2006-2007
Marita Björling
Copyright
Labrador Retrieverklubben
|