Ögon - sjukdomar och defekter
 
Från SKK januari 2012

Katarakt (grå starr)
Katarakt eller grå starr är en grumling i ögats lins. Katarakt kan orsakas av många yttre och inre störningar i ögat men ur avelssynpunkt är det bara de medfödda och misstänkt ärftliga varianterna som är av intresse. Katarakt eller grå starr är en grumling i ögats lins. Den kan omfatta hela linsen, total katarakt, eller delar av densamma, partiell katarakt. Katarakt kan orsakas av många yttre och inre störningar i ögat men ur avelssynpunkt är det bara de medfödda och misstänkt ärftliga varianterna som är av intresse.

I SKKs dataregister har katarakter som påvisats vid ögonlysning tidigare delats in i fyra huvudgrupper: total katarakt, bakre polkatarakt (BPK), främre Y-sömskatarakt och övrig partiell katarakt (ÖP).

De katarakter som inte passar i någon av de tre förstnämnda kategorierna förs helt enkelt till den fjärde gruppen, övrig partiell katarakt.

Nytt ögonprotokoll
År 2011 har ett nytt ögonprotokoll införts där resultaten markeras i kryssrutor på en blankett som är förberedd för digital hantering. Katarakterna beskrivs och delas in på ett annat sätt än tidigare. Indelningen är bättre anpassad till gängse anatomiska termer. Nedanstående beskrivningar förstås bäst om man tillsammans med läsningen kan följa flödesschemat i ett ögonprotokoll.

Medfödda katarakter
I ögonprotokollets vänstra spalt noteras kongenitala (medfödda) katarakter, sådana som anses vara antingen medfödda och/eller som har uppstått innan hunden nått sex veckors ålder. De medfödda katarakterna markeras vid punkt nummer 3 och registreras i SKKs Hunddata som kongenital (medfödd) katarakt. En sådan katarakt diskvalificerar vanligen från avel.

Ej medfödda katarakter
I ögonprotokollets högra spalt noteras katarakter som inte är medfödda. Med total katarakt menas en katarakt som påverkar hela linsen, antingen i ena ögat eller i båda ögonen.
En partiell katarakt omfattar däremot bara en del av linsen. Linsens två huvuddelar är nukleus, kärnan, som är den inre delen och cortex, barken, som omger kärnan på sidorna och framåt, bakåt, uppåt och neråt.
En nukleär katarakt är en katarakt i kärnan. Nukleär katarakt delas inte in i några undergrupper.
En kortekal katarakt ligger i linsens bark. Beroende på läget i linsen kan de kortekala katarakterna delas in i olika kategorier. Först delas de
in i främre och bakre varianter beroende på om de ligger framför eller bakom kärnan. Som tredje alternativ kan katarakten utgå från linsens kant på det bredaste stället, ekvatorn. Då kallas den för ekvatoriell katarakt.

Utöver den anatomiska placeringen finns även två av de äldre benämningarna kvar: bakre polär katarakt, främre y-sömskatarakt. Dessutom tillkommer punktformig katarakt.

För hundar med de ej medfödda katarakterna kan olika rekommendationer gälla beroende på ras och typ av katarakt.
Följande anges på undersökningsprotokollets baksida:
Total katarakt diskvalificerar från avel.
Bakre polkatarakt, BPK, diskvalificerar vanligen från avel.

Främre Y-sömskatarakt är vanligen inget avelshinder; parning med fri individ rekommenderas. En rasklubb kan ha speciella krav eller regler som framgår av respektive klubbs hemsida.

Utdrag ur SKKs avelspolicy
Avel och uppfödning skall också ske i överensstämmelse med djurskyddslagstiftningen och Svenska Kennelklubbens grundregler. Till avel ska inte hundar med allvarlig sjukdom/funktionshinder användas. Parningskombination som utifrån tillgänglig information ökar risken för allvarlig sjukdom/funktionshinder hos avkomman ska undvikas.

Det finns flera olika ögondefekter och ögonsjukdomar som kan drabba labradoren. Nedan är några:

Bedömning av ögondefekter och ögonsjukdomar i avelsarbetet
LRK/HS beslutade vid möte den 26/8 1999 att godkänna det av veterinär Lennart Garmer sammanställda förslaget till ögonrekommendationer, som utarbetats i samråd med avelsgruppen. Ögonrekommendationerna trädde då ikraft omedelbart. Undantag: Avel på hund med diagnos Multifokal Retinal Dysplasi (MRD) samt Övrig Partiell Katarakt medges under de förutsättningar som stipuleras under respektive rubriker i Ögonrekommendationerna (beslut LRK/HS 1999-08-26 § 44 e). OBS! Valphänvisning och valpkullsannonsering i Labradoren medges vid avel i enlighet med ovannämnda undantag under förutsättning att eventuella valpköpare informeras om det faktiska förhållandet och klubbens avelspolicy i dessa ögonfrågor. Ögondefekter och ögonsjukdomar; PRA (generell) Näthinnesjukdom som leder till blindhet. Dokumenterat recessiv arvsgång. Se egen sida om PRA i högermenyn Obs! Det är aldrig förenligt med SKKs grundregler att använda en hund med PRA i avel.

PRA - Progressiv Retinal Atrofi (generell)
Näthinnesjukdom som leder till blindhet. Dokumenterat recessiv arvsgång. Det är aldrig förenligt med SKKs grundregler att använda en hund med PRA i avel.

Vad är egentligen PRA
PRA är en förkortning av progressiv retinal atrofi, vilket i sig är ett samlingsnamn för en grupp ögonsjukdomar som orsakar blindhet hos hund. Flera olika former av PRA är identifierade och sjukdomen finns beskriven hos över 100 hundraser. Debutålder, nedärvningsmönster och genetisk bakgrund skiljer sig mellan de olika PRA-formerna, men gemensamt är att sjukdomen orsakar en fortskridande (progressiv) förtvining (atrofi) av näthinnan (retina) och är av ärftlig natur.

PRA hos labrador retriever
Den typ av PRA som drabbar labradorrasen kallas för prcd-PRA. Dock upptäcktes i januari 2011 det första fallet av en eventuellt ny form av PRA hos en labrador i Sverige - läs mer om detta till höger. Prcd står för "progressive rod-cone degeneration" dvs fortskridande förstörelse av näthinnans tappar och stavar. Först drabbas stavarna, vilka styr mörkerseendet. Resultatet blir att den drabbade hunden förlorar sin förmåga att se i dunkla och mörka förhållanden, något man brukar kalla för "nattblindhet". Så småningom drabbas även näthinnans tappar, vilka är de som används för seende i dagsljus. De flesta hundar som drabbas av prcd-PRA blir så småningom helt blinda.

Nedärvning
Inom alla de raser man idag har identifierat prcd-PRA hos, inklusive labrador, är nedärvningen autosomalt recessiv. Det betyder att en sjuk individ bär två kopior av den defekta genen, en från sin mamma och en från sin pappa. En individ som har en frisk och en defekt gen visar inga symptom, men är bärare av sjukdomsanlaget och kan därför nedärva mutationen till sina avkommor. Tikar och hanar drabbas i samma utsträckning av sjukdomen.

Ny form av PRA
Labradorklubbens styrelse har fått information om att ett nytt PRA-fall testad via ERG har diagnstiserats på en svenskuppfödd labrador (S41350/2004 S NORD JCH Justlike Prince Henry). Hunden är 2011 DNA-testad Normal/clear för prcd/PRA. Fallet har väckt stor uppmärksamhet på grund av att föräldradjuren varit DNA testad Normal/clear för prcd/PRA och kommer från framgångsrika och seriösa uppfödare, vilket i sin tur innebär att det finns många avkommor i Sverige som är släkt med den nu drabbade hunden. Klubben vill informera om fallet då bekämpning av PRA ingår i klubbens hälsoprogram för avelsarbetet.

Det betyder, att en hund som är gentestad och förklarad normal/clear för prcdPRA, ändå kan få någon annan form av PRA.

Ögonveterinärer har flaggat för att vi så småningom kommer att se andra former av PRA hos labrador även här i Sverige. Dessa andra former, kan vi i dagsläget inte gentesta för, utan är hänvisade till ögonlysning och ERG undersökningar.Observera att man dock inte kan se vilken form det är med ögonlysning eller ERG.Det är mycket viktigt att vi fortsätter att ögonlysa! Antalet ögonlysta hundar har minskat rejält under de senaste åren, trots att klubben hela tiden rekommenderar ögonlysning och har det som villkor för sin valphänvisningen av framför allt avelsdjuren.

Avelsrekommendationer beträffande individer med den nya
PRA-formen
- Den drabbade hunden
får inte gå i avel. Rekommendationerna är också att föräldrarna och avkommorna ej ska gå i avel.

- Viktigt att tänka på vid avel med närbesläktade individer är paragrafen 2:3 i SKK’s registreringsbestämmelser.

- Parningskombination som utifrån tillgänglig information ökar risken för allvarlig sjukdom/funktionshinder hos avkomman ska undvikas.


Labradorklubben håller sig underrättad om vad som sker i ärendet, forskning pågår och här, på klubbens hemsida, kommer all ny information att läggas ut snarast möjligt.

Total retinal dysplasi (RD)
Medfödd kraftig missbildning av näthinnan. Valpar föds i regel blinda. Dokumenterat recessiv arvsgång. Föräldrar och kullsyskon till hund med RD skall ej användas i avel.

Geografisk retinal dysplasi (GRD)
Stor sammanhängande missbildning i den övre centrala delen av näthinnan. Innebär sannolikt sämre synförmåga för det drabbade ögat. Sannolikt ärftlig. Retinal dysplasi räknas som en medfödd defekt. Man har dock i USA upptäckt geografisk retinal dysplasi hos hundar i 1-årsåldern som haft normala ögon som valpar. Hund med GRD skall ej användas i avel. Avkomma till hund som lämnat GRD bör ögonspeglas vid en ålder av 8 veckor och 1-2 år.

Multifokal retinal dysplasi (MRD)
Många små veck eller få stora veck i den övre centrala delen av näthinnan. Sannolikt ärftlig. I USA finns beskrivet en form av MRD som kan förekomma ensam eller i kombination med skelettmissbildning av frambenen hos field trial labradorer. Denna form av MRD anses ha dominant arvsgång. Inget fall med kombinationen ögon- och skelettförändring är känt i Sverige. Hund med MRD skall ej användas i avel. Avkomma till hund som lämnat MRD bör ögonspeglas vid en ålder av 8 veckor och 1-2 år.

Näthinneveck, lindrig retinal dysplasi
Ett fåtal små veck eller enstaka större veck i andra delar av näthinnan än som nämnts ovan. SKK kodar dessa som "näthinneveck". Det är mängden av förändringar och lokalisationen som avgör om diagnosen blir multifokal retinal dysplasi eller näthinneveck. Näthinneveck hos valpar kan ibland försvinna ("växa bort"). Näthinneveck bedöms med nuvarande erfarenhet inte vara så allvarliga att de ensamma diskvalificerar hunden från avel, även om de skulle vara ärftliga. De är dock defekter som får vägas ihop med hundens övriga fel och förtjänster. Hund med näthinneveck kan alltså användas i avel. Avkomman bör ögonspeglas vid en ålder av 8 veckor och 1-2 år. Motiven för ögonspegling av avkomman är att: 1. Uppfödaren får veta om valparna har normala ögon 2. Öka kunskapen om ärftligheten hos RD SKK kod ar numera även GRD, MRD och näthinneveck i rasdataregistret.

Total katarakt
Hela linsen är grumlig och ögat är blint. Kan förekomma i ett öga eller i båda. Ovanlig. Kan drabba hundar under 1 års ålder. Dokumentation saknas om eventuell ärftlighet, men defekten är så allvarlig att drabbad hund skall ej användas i avel.

Bakre polär katarakt
Mindre katarakt av varierande storlek i bakre delen av linsen. Kan ibland orsaka nedsatt synförmåga. Misstanke finns om samband mellan bakre polär och total katarakt. All erfarenhet tyder på att defekten är ärftlig, men dokumentation saknas om arvsgången. Hund med bakre polär katarakt skall ej användas i avel.

Övrig partiell katarakt
Bland alla olika varianter finns en grupp som sannolikt är ärftlig, nämligen små katarakter i främre delen av linsen. De utgör majoriteten av övrig partiell katarakt. De kan beskrivas i ögonintygen som främre subkapsulära, främre kortikala och främre Y-sömskatarakter. De kommer oftast i medelåldern och ökar ofta i antal när hunden blir äldre. De orsakar sannolikt ingen påtaglig synnedsättning. Dokumentation saknas om eventuell ärftlighet och arvsgång. De små katarakterna i främre delen av linsen har med nuvarande erfarenhet inte bedömts vara så allvarliga att de ensamma diskvalificerar hunden från avel, även om de skulle vara ärftliga. De är dock defekter som får vägas ihop med hundens övriga fel och förtjänster. Det vore önskvärt med en utredning av de främre katarakterna: dels ta reda på om någon hund med sådana har fått sämre synförmåga, dels undersöka eventuell ärftlighet, vilket man kan göra genom att ta reda på frekvensen katarakt hos avkomman till föräldrakombinationerna 1) fri x fri, 2) fri x katarakt och 3) katarakt x katarakt. Om man gör en sådan utredning, som innebär stort arbete, bör man överväga att koda främre Y-sömskatarakt separat eftersom denna typ kanske är speciell. Ett mindre omfattande arbete vore att undersöka den eventuella ärftligheten av hela gruppen övrig partiell katarakt. Dessa kodas sedan många år i SKK:s rasdataregister.

Entropion
Inåtrullning av ögonlock, vanligen yttre delen av undre ögonlocken. Tillståndet är ofta smärtsamt och kan leda till komplikationer i hornhinnan med nedsatt synförmåga som följd. Frekvensen av entropion hos labrador i Sverige är låg. De flesta fall av entropion beror ytterst på anatomiska avvikelser i huvudets utformning, särskilt relationen öga - ögonlock, faktorer som i hög grad är ärftliga. Dokumentation saknas dock om eventuell ärftlighet och arvsgång. Hund med entropion, som inte beror på skada eller annan icke ärftlig orsak, skall inte användas i avel.

Ögonlysning - fortfarande lika viktig
Tidigare var det obligatoriskt att föräldrarna till en kull valpar skulle vara ögonlysta för att kullen skulle få registreras hos SKK. Den obligatoriska ögonlysningen var kopplad till det gamla hälsoprogrammet för PRA, eftersom en hund som är sjuk i PRA går att diagnosticera med hjälp av ögonlysning. Med det nya hälsoprogrammets införande tas den obligatoriska ögonlysningen som krav för registrering bort hos SKK.
LRK anser att ögonlysningen fortfarande är lika viktig som tidigare. Vi har flera ögonsjukdomar i rasen som exempelvis katarakt och retinal dysplasi. Det är viktigt för klubben och rasen att vi fortfarande kan få möjlighet att följa utvecklingen av dessa sjukdomar. Vissa av ögonsjukdomarna är dessutom allvarliga och ger problem för den drabbade hunden vilket innebär att det inte är lämpligt att avla på den sjuka hunden eller dess nära släktingar. Samtidigt som förslaget om nytt hälsoprogram lades fram inför Labradorfullmäktige, lades också ett förslag av styrelsen att ögonlysning av föräldradjuren även fortsättningsvis ska vara ett krav för att valpkullar ska få vara med i LRKs valphänvisning. Förslaget bifölls med stor majoritet. Att SKK inte längre har kvar krav på ögonlysning för registrering innebär att vi i klubben själva får ta ansvar för att våra avelsdjur (och förhoppningsvis även hundar som inte används i avel) ögonlyses.

LRKs huvudstyrelse uppmanar alla uppfödare att även fortsättningsvis ögonlysa samtliga hundar som används i avel, både för din egen skull och för rasens bästa.
 


PRA
LRKs huvudstyrelse uppmanar alla uppfödare att även fortsättningsvis ögonlysa samtliga hundar som används i avel, både för din egen skull och för rasens bästa.
 
Gentest av labrador
När man går till sin veterinär ska man ha med sig SKK-remiss, vilket är en remiss som SKK utformat. Den beställer man från SKK eller skriver ut själv från SKKs hemsida, Optigen-remiss.

Man måste också, som tidigare, fylla i och skicka Optigens egen remiss. Den finner man på Optigens hemsida: www.optigen.com/opt9_printform.taf

Det enklaste är att du själv skriver ut remisserna, fyller i de uppgifter du kan hemma, och sedan tar med remisserna till veterinären. Det kan också vara bra att du skriver ut information om vilka krav Optigen har om mängden blod och tillsats för att förhindra koagulation.

Information hittar du här www.optigen.com/opt9_shipsample.html

När du bokar tid hos din veterinär, tala om att det är ett blodprov för gentest du vill göra och att det ska skickas till Optigen.

Följande ska du alltså ha med dig till veterinären
- SKKs remiss
- Optigens remiss
- info från Optigen om provtagning
- registreringsbevis


Veterinären tar blodprovet, kollar ID och skickar provet till Optigen. Det bästa är om man skickar provet i början av veckan, så det inte ligger över en helg. Det är också bra om provtagningen sker på förmiddagen, så provet kan gå med posten samma dag. Snabbaste svaret får man om blodprovet skickas direkt till Optigen i USA. Provet måste då förpackas enligt Optigens rutiner och det ska skrivas en tulldeklaration. Man kan också skicka till ett laboratorium i Holland, som förbereder blodprovet. Det tar då lite längre tid att få svar, men transporten till laboratoriet går snabbare.

Provsvaret går sedan till både ägare och veterinären. För att handläggningen ska fungera utan problem, ska ett kuvert med den provtagande veterinärens adress bifogas provet. När veterinären har fått provsvaret skickas det med SKK:s remiss till SKK som registrerar resultatet.

Vad kostar det?
Det kan variera, men det finns några olika rabattsystem. Om dem kan man läsa på Optigens hemsida. Om man ansluter sig till en s k "clinic" (en grupp som analyseras samtidigt) så får man 20% rabatt. Man kan i princip ansluta sig till vilken clinic som helst. Dessa planeras i god tid och tidpunkterna finns på Optigens hemsida. Det spelar ingen roll om det är en annan ras eller om det är i ett annat land (obs att provtagningen ändå måste ske i Sverige och med SKK:s remiss). Man ringer eller mailar till Optigen och frågar om man kan få vara med i någon planerad clinic. Går det, så får man ett "lösenord", oftast en sifferkombination, som man ska ange på Optigens remiss. Optigen kräver betalning i förskott och skickar ingen faktura till veterinären. Enklaste metoden är faktiskt att hundägaren använder eget kreditkort, det finns plats för sådana uppgifter på Optigenremissen. Betalningen sker i US dollar.

I dagsläget kan man räkna med en kostnad för provtagningen hos den svenska veterinären, porto för blodprovet och sedan själva analysen. I runda slängar ungefär Vi ber att få återkomma här med färska uppgifter. (webbadmin).

Från SLU
Progressiv retinal atrofi (PRA)
Progressiv Retinal Atrofi (PRA) är ett samlingsnamn för flera ärftliga nätthinnesjukdomar som förekommer hos olika hundraser och resulterar i blindhet. Sjukdomen eller snarare sjukdomarna kan antingen bero på en medfödd defekt där syncellerna redan under embryonalutvecklingen har utvecklats på ett onormalt vis eller på en degeneration av syncellerna hos den vuxna hunden. Idag är genetiken bakom en del former av PRA känd och det finns även möjlighet att genomföra genetiska tester för att undersöka om en hund är bärare av sjukdomsgenen. För många varianter av PRA är dock den genetiska orsaken okänd. För öka kunskapen om PRA bedriver Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) flera forskningsprojekt om PRA.

Hälsoprogram för PRA från 2007
- Central registrering av resultat från genspecifik test (DNA) för prcd-PRA (SKKs remiss eller LRK's hedersintyg ) hedersintyget gäller för hundar testade före 28 februari 2006.

- För närvarande godkänner SKK endast optigens test och det måste vara via ett blodprov.

- Anlagsbärande hund får användas till avel enbart med DNA-testad friförklarad hund. (observera att som friförklarad hund räknas även hundar som är hereditärt fria från anlaget, det vill säga avkomma efter två DNA-testade friförklarade föräldrar).

- Inga affekterade djur (DNA-test eller ögonlysning) får användas i avel.

- Hundar kan förklaras hereditärt fria (som hereditärt fri räknas en avkomma till två DNA-testade föräldrar som är normal/clear/A, resultaten måste finnas i SKK:s register). Detta innebär att den obligatoriska ögonlysningen av föräldradjur tas bort som ett krav för att få registrera valpar i SKK.

- Ögonlysningen registreras fortfarande centralt av SKK.

- Ögonlysningen kommer dock att finnas kvar som en rekommendation i LRK:s avelspolicy och som krav för valphänvisningen. Ögonlysningen får ej vara äldre än 1 år.

Central registrering hos SKK
LRK har haft central registrering av resultat från gentest sedan i början av 2006. Det nya hälsoprogrammet innebär att resultaten fortsätter att registreras hos SKK. För att resultaten ska registreras är det nödvändigt att testet sker med SKKs remiss.

Frivillighet under ansvar
Det nya hälsoprogrammet bygger på frivillighet. Man är alltså inte tvungen att gentesta sin hund innan den används i avel. Det finns dock flera fördelar med att testa sin hund.

Den största fördelen är givetvis att få kunskap om hunden är fri från anlaget, anlagsbärare, eller om den kommer att bli sjuk i PRA. Avkommorna till två gentestade hundar kan inte bli sjuka i PRA.

Ytterligare en fördel är att avkommorna efter två hundar som är testade och fria från anlaget automatiskt registreras som hereditärt fria från anlaget. Detta innebär att det kommer att stå i SKKs hunddata att avkommorna är fria från anlag för prcd-PRA. Om två hereditärt fria hundar paras, blir även de registrerade som hereditärt fria. Det finns för närvarande ingen begränsning när det gäller antal generationer.

För rasen som helhet är det bra om så många hundar som möjligt testas! På sikt ska vi kunna bli av med den här sjukdomen och för att det ska bli möjligt krävs att vi alla tar ansvar och medvetet agerar ansvarsfullt i vår avel så att anlaget inte sprids. Labradorklubben kommer att noga följa upp utvecklingen via SKK:s registreringar.

I LRKs valphänvisning står det om föräldrarna till en kull är gentestade eller inte. Detta är en viktig information för valpköparen och det kan vara en fördel för uppfödaren om föräldrarna är gentestade.

Ju fler hundar som testas, desto mindre är risken att det dyker upp obehagliga överraskningar i form av PRA-fall och anlagsbärare som man inte visste om och som påverkar mångas avelsarbete.

Att ett PRA-fall blir känt, får idag mindre besvärliga följder än tidigare, då det finns möjlighet att gentesta nära släktingar istället för att de automatiskt blir utslagna från aveln vilket har varit fallet enligt det tidigare hälsoprogrammet. Men har man en nära släkting till en hund med PRA eller som är anlagsbärare, är det extra viktigt att gentesta före avel, just för att slippa onödiga risker och obehagliga överraskningar.