1996B

1996

Styrelsemöte på Lotsstugan, Härnösand.

Bilden ovan:
Stående: Lars Ramberg, Bitte Sjöblom, Inger Fransson, Jörgen Norrblom (adj), Thomas Persson, Inger Lindgren, Marita Björling.

Sittande: Anita Norrblom, Gerd Larsson och Inga Fredriksson (adj) samt Maritas labrador Hålger.
Saknas på bilden/mötet gör Anna Geschwindt.


Lite historia bakom bilden och mötet:

Styrelsen var en otroligt väl sammansvetsad grupp där vi på ett äkta sätt respekterade varandra och trivdes utomordentligt väl i varandras sällskap. Jag tror att vi var en alldeles unik konstellation i hundföreningsvärlden.

För att belöna oss själva med något extra trevligt, föreslog jag att ha ett möte i Härnösand. Jag har en sommarstuga på Härnösands Lotsplats och den gamla nedlagda lotsstationen på området var nyligen omgjord till ett litet konferenshotell med ett magnifikt läge uppe på ett berg och med ett blånande hav nedanför som sträcker sig så långt ögat når. Här borde vi ha ett styrelsemöte under sommaren och riktigt njuta av tillvaron. Att sitta på en klippa på kvällen och dricka ett glas vin t ex, var en liten detalj som jag ansåg vara bra för både kropp och själ efter dagens möte.
Vi beslöt att ha ett möte på denna plats i juli 1996.

Mina styrelsekamrater lånade två minibussar och körde i samlad trupp upp från södra Sverige på fredagskvällen. Jag hade förberett med att få ett bra pris på hotellet och att vi kunde rå oss själva (personalen skickades hem). Jag hade även beställt cateringmat samt köpt in lite frukostflingor med tillbehör och starkare varor hade var och en med på egen bekostnad som brukligt var.

Det fullkomligt vräkte ner ilsket regn hela helgen! Det gick inte att vara ute några längre ögonblick. Den manliga delen av oss värmde upp bastun i bottenvåningen av det lilla hotellet och satt därinne i godan ro och blickade ut över ett vresigt hav. Den kvinnliga delen av oss spionerade på grabbarna genom att ute i regnet titta in i bastuns fönster lite försiktigt så där... väldigt barnsligt men väldigt roligt!

Då lördagskvällen blev sen och (med norrländska mått mätt) ett ovanligt mörkt sommarmörker sänkte sig över nejden, fortsatte jag att prata om det där vinet som skulle drickas ute på en klippa... Till slut tröttnade Lars på mitt gnällande och kommenderade ut alla i ösregnet och med medhavda glas fyllt med lämpligt innehåll, fick Inger Lindgrens medföljande sambo föreviga oss med kamerablixtens hjälp. Skål!! 

Det var historien bakom bilden ovan.

F ö var det ett mycket bra tvådagarsmöte vi hade. Jag minns att vi hade så häftiga diskussioner att några började tycka det var lite ruggigt... men så fungerade vi och vi var lika goda vänner för det. Bl a föreslog vi nya regler för Labradormästerskapet där alla måste vara med på både utställning och jaktprov. Anledningen till beslutet var att mästerskapet nu hade blivit så stort så det var svårt att få någon A-grupp som orkade arrangera det. Det gällde att bibehålla kvaliteten men ändå begränsa mästerskapet till ett rent dual-arrangemang. Kommer ni ihåg det? Det blev så några år innan det återgick till frivilligt deltagande per gren igen.

Jo, vi hann med en snabb avstickare upp till Ångermanälven också där Höga Kustenbron höll på att byggas. Självklart måste sörlänningarna få se Sveriges högsta byggnadsverk tillika en av världens längsta hängbroar, som norrlänningarna kände sådan stolthet inför. Bron stod klar ett år senare.

Marita 

Copyright Labrador retrieverklubben 2019

Design Marita Björling, Webbans Illustrationer